Riskfaktorer, stresstålighet och motståndskraft

 

pexels-photo-3

Det som avgör om en individ kommer att få kroniska besvär är relationen mellan händelsens art och grad samt individens sårbarhet alternativt motståndskraft. Risken för posttraumatiska problem ökar också med händelsens allvarlighetsgrad, särskilt om den drabbade uppfattade det som denne svävade i livsfara.

Vissa individuella faktorer är kopplade till en ökad risk för posttraumatiska problem, bl.a. sårbarhet på grund av tidigare utsatthet, pågående parallell livsstress, lägre socioekonomisk status, personlighetsdrag av inåtvändhet, nervositet, passivitet och osjälvständighet, lägre begåvning och utbildning, kvinnligt kön samt att vara barn. Vidare ökar risken om den drabbade under själva händelsen får uttalade reaktioner eller ett bristande socialt stöd efter händelsen. Dessutom kan utformningen av stöd efter en händelse påverka utfallet.

Med stresstålighet menas att kunna behålla balansen under och efter en händelse. Motståndskraftiga individer kan snabbt återfå balansen efter en tillfällig svikt i samband med en händelse. Det som utmärker motståndskraft hos människor bedöms vara personlighetsmässiga faktorer som är kopplade till arv och uppväxt, i kombination med miljöfaktorer såsom socialt stöd från omgivningen och bra ledarskap. Forskningen visar däremot som att denna motståndskraft inte är så tydlig efter våldtäkter eller efter kroniska traumatiska belastningar under barnaåren.